Sista dagen i huset i Hylte ägnades åt lite städning och solning och en hel del läsande. På eftermiddagen packade vi in alla grejer i bilen och åkte till Martin, en av Emils kusiner i Smålandstenar. Eftersom det var stekhett började vi besöket med ett dopp i en väldigt pittoresk sjö som hette ngt på B medan Morrissey utforskade varenda hörn i Martins hus. Sedan grillade vi och hade det trevligt. Innan det var dags att packa in vilda Morrissey i bilen gick vi en promenad på kyrkogården och tittade till några av Emils inte länge så vitala släktingar.
I Smålandstenar är kyrkogården välskött och gravarna ser ut att tävla om något "bästa blomsterprakt"- pris. Kan det ha att göra med att det är ett tämligen religiöst samhälle eller beror det bara på att släkten ofta bor kvar nära och att gravar besöks av ren tradition?
Jag funderade på hur ofta jag går till de gravar som jag har ngn relation till och det är inte ofta...pratade med mamma om det efteråt och då sa hon typ; "ja jäklar vad ska man dit å göra ändå?
Det ligger ju ingen där nere som bryr sig och nu när du säger det, undra om inte Elsa skulle fyllt 90 idag...eller är det 1916 hon var född? Det är väl 8 år sedan hon dog nu och jag har aldrig varit vid graven".
Det har inte jag heller och jag delar min mors uppfattning om att gravar mest är till för att ge anhöriga dåliga samveten. Emil däremot tycker att det är en bra plats för anhöriga att tänka på sina döda men det finns inget på en kyrkogård som jag förknippar med exempelvis mormor Elsa, jag tänker på henne när jag ser påskharar och handboll istället. Där har våra bygder och familjer format oss olika.
Igår kväll pratade vi om 3-saker vi skulle lämna den andra för, vi enades om att Emil skulle behålla mig om jag slutar äta kött men att jag i så fall får stå för min mathållning själv, vilket är otänkbart. Vi skulle båda stanna om den andra blev en humanitär form av folkpartist men gå om den andra blev moderat el sverigedemokrat. Något som vi båda skulle dra ifrån med andan i halsen och utan att resonera var om den andra blev frälst och religionsutövare. Det känns okej, jag skulle inte stanna hos en man som kan tänka sig att vara ihop med ngn religiös person ändå. Kan man få det inskrivet i
äktenskapsförordet?
I Smålandsstenar finns många trevliga, lagom religiösa människor men där är också ett fäste för Plymouthbröderna som är ett hemskt och sektliknande samfund som exempelvis inte vill att flickor går i skolan längre än grundskolan, pojkar får gå på praktiskt gymnasium. Kvinnor står som vanligt under männens beskydd och får tex. inte klippa sig. Sektmedlemmarna äter inte med andra, får inte vara med i föreningar och använder inte datorer, tv el. radio.
Barn som växer upp i sådan miljö behöver gå i en skola där de möter andra människor, andra synsätt och lär sig ett kritiskt tänkande. Detta håller förstås inte de själva med om utan fick oförklarligt nog igenom att öppna en friskola i Långaryd inte långt från Smålandsstenar, Laboraskolan öppnades runt 2006 och har lovat att följa skolplanen men styrs helt och håller av bröderna och har enbart medlemmar som elever. Det finns även ett gymnasium där de lär sig att arbeta i industrin så de kan börja jobba i församlingens industriföretag efter studenten, männen alltså.
Frågan är hur mycket kritiskt tänkande och öppen världsbild de får med sig in i vuxenlivet. Jag blir förbannad när jag hör om det här eftersom det är samhällets ansvar att se till att barnen får en chans till att själv välja sin framtid men det förutsätter ju att de sett alternativen.
