Semesterdag 1

Hittade en lista med Hisingens bästa bad och packade fika och badväskan och drog till Kippholmen på norra Hisingen. Vägen var liten och långt ut på landet, solen gassade och allt kändes rätt gött. Kippholmen i sig var fint med grym utsikt och sköna klippor men eftersom vattnet från Nordre Älv rann ut just där var vattnet inte så lockande att bada i så vi låg och läste lite och njöt av utsikten i stället.

Tyvärr kunde jag inte riktigt slappna av efter att varit nära att trampa på en solande-lömsk-mördarhuggorm på stigen ut till klipporna. Jag inbillade mig att det kryllade av ormar i klippskrevorna och att den elaka ormen var på hämndjakt efter mig. Jag vet att det låter löjligt och jag skämdes hela dagen för att den solande-lömska-mördarhuggormen hade lyckats ge mig hjärtklappning. Emil var såååå nöjd med att han hittat något som jag var mer rädd för än honom. Jag är inte speciellt lättskrämd och lekte med ormar som liten - vad kommer den här fåniga, orealistiska rädslan ifrån? Är det med åldern? Jag misstänker en ålderskomlott mot min coolhet. Är det nu jag ska hamna i en sen 30-års kris? På grund av en orm.

Jag och Emil ägnade kvällen åt att prata om vårt åldriga förfall. Inte alls det fysiska förfallet- jag är bekväm med att ha en kvinnokropp i stället för en tonårings. Men DET PSYKISKA ÅLDRANDET tär på oss. Vi kan inte lära oss nya saker lika fort, vi har glömt mycket att det vi vet att vi kunnat och glömt massvis att det vi inte kommer ihåg att vi någonsin visste. Outhärdligt.




Vi är båda väldigt medvetna om att en av de saker som gjorde att vi föll för varandra var för att vi fått intrycket att den andra personen är smart. Tänk om det inte är så längre?
Om det nu någonsin har varit så...

Emil berättade att har en (över)tro på att jag kunna svara på vad svåra ord som han hittar i böcker betyder, om jag kan blir han imponerad och om jag inte kan  så tror han att det är sånt man inte behöver kunna och att ingen kan. Snacka om förväntningar... På kvällen bestämde jag mig för att läsa humaniora på kvällstid för att inte tappa stinget, jag vill samla till en fil.kand och lägga dem till min fil.mag i cv:n - det kommer ta ett par år men det kommer ge mig chans att lära mig allt det jag vetat men glömt. Då jävlar ska jag skrika ormbesvärjelser på latin och få den solande-lömska-mördarhuggormen att dra till Skåne, minst.

Efter Kippholmen drog vi förresten till Tumlehed för ett dopp och kvällen spenderade vi med en promenad längs kajen medan vi nojade över vår stigande dumhet.

                           Dagens soundtrack tillägnad den hemska ormen